Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Resistensbestämning

Vad betyder det?

Vid val av antibiotikum för behandling av bakteriella infektioner kan man på laboratoriet resistensbestämma de bakterier man odlar fram ur patientproverna.

Ibland finns det ingen anledning till att göra en resistensbestämning. Beta-hemolytiska streptokocker grupp A är t.ex. alltid känsliga för penicillin, och enterokocker är alltid resistenta mot cefalosporiner.

För många kombinationer av bakterier och antibiotikum går det dock ej att förusäga om bakterien är känslig eller resistent. Man måste då göra en resistensbestämning.

Bakteriers antibiotikakänslighet testas rutinmässigt för sådana bakterier som man vid avläsningen bedömer vara klinisk relevanta. Vilka antibiotika man väljer att testa bakterierna mot avgörs med hänsyn till infektionstyp, rekommendationer från läkemedelskommittén och den lokala antibiotikatraditionen.

Allteftersom nya preparat tillkommer och gamla blir inaktuella, sker en revidering av urvalet. Vidare beaktas remissuppgifter om antibiotikaterapi, överkänslighet, patientens ålder samt specificerade önskemål som angivits på remissen. Laboratoriets arbete underlättas av en ordentligt ifylld remiss. Om några specificerade önskemål inte har gjorts får provet en rutinmässig handläggning. Slutligen kan den avläsande bakteriologen i det enskilda fallet modifiera antibiotikavalet.

EUCAST har beslutat att ändra definitionerna av känslighet test kategorier S, I och R som visas nedan. Resultaten av flera samråd om de nya definitionerna finns tillgängliga på EUCAST hemsida under ”samråd”. 

  • S – Känslig, standard dosering. En mikroorganism kategoriseras som ”känslig, standard doseringsregim”, när det finns en hög sannolikhet för terapeutisk framgång med hjälp av en vanlig doseringsregim av preparatet.
  • I – Känslig, ökad exponering *. En mikroorganism kategoriseras som ”känslig, ökad exponering *” när det finns en hög sannolikhet för terapeutisk framgång eftersom exponering för preparatet ökar genom att justera doseringsregim eller av dess koncentration på platsen för infektion.
  • R – Resistent. En mikroorganism kategoriseras som ”resistent” när det finns en hög sannolikhet för terapeutiska misslyckande även när det är ökad exponering.

* Exponering är en funktion av hur läget för administration, DOS, doseringsintervall, infusionstid, samt distribution och utsöndring av det antimikrobiella medlet kommer att påverka den infekterande organismen på platsen för infektionen.

För mer information gå in på EUCAST:s hemsida.

Lappdiffusionstest

Bakteriers känslighet för antibiotika testas rutinmässigt med diskdiffusionsmetoden (lappmetoden). Den bygger på att lapparna, som innehåller det antibiotikum som ska testas, placeras på en agarplatta med insådda bakterier. Under inkuberingen diffunderar antibiotika från lapparna ut i agarn. Runt lappen bildas då en hämningszon. Efter inkuberingen avläses zondiametrarna och med ledning av denna kan bakteriernas känslighet bestämmas. Ju större zondiameter desto känsligare bakterie. Ingen eller en liten zon tyder på en resistent bakterie. 

MIC-bestämning

I vissa situationer kan det vara önskvärt att få en mera noggrann uppfattning om en bakteries känslighet för ett visst antibiotikum. Man kan då fastställa den minsta inhiberande (växthämmande) koncentrationen, MIC, vilket kan ske med flera olika metoder. Kontakta gärna laboratoriets läkare för diskussion.

Senast uppdaterad: 2019-10-21 13:55