Bakteriers känslighet för antibiotika testas rutinmässigt med diskdiffusionsmetoden (lappmetoden). Resistensbestämning görs vid bakteriefynd som bedöms vara kliniskt relevanta. Vilka antibiotika man testar för avgörs med hänsyn till infektionstyp och kunskap om de aktuella bakteriernas normala resistensförhållanden. Valet påverkas även av rekommendationer från den lokala läkemedelskommittén eller av den lokala antibiotikatraditionen. Allteftersom nya preparat tillkommer och gamla blir inaktuella, sker en revidering av urvalet. Vidare beaktas remissuppgifter om antibiotikaterapi, överkänslighet, patientens ålder etc samt specificerade önskemål. Slutligen kan den avläsande bakteriologen i det enskilda fallet modifiera antibiotikavalet.
Resultatet av resistensbestämning anges i en tregradig skala,
S I R, RAF, 1998 (öppnas i nytt fönster)
S = sensitiv, känslig. Infektionen kan förväntas svara på behandling med detta antibiotikum vid dosering rekommenderad för denna typ av infektion. Bakterien har inga påvisade resistensmekanismer mot medlet.
I = indeterminant, nedsatt känslighet. Behandlingen med detta medel är osäker. Bakterien har förvärvat låggradig resistens mot medlet eller har naturligt lägre känslighet för medlet.
R = resistent. Klinisk effekt av behandling med detta medel är inte sannolik. Bakterien har förvärvat betydelsefulla resistensmekanismer eller är naturligt resistent mot medlet I vissa situationer kan det vara önskvärt att få en mera noggrann uppfattning om en bakteries känslighet för ett visst antibiotikum. Man kan då fastställa den minsta inhiberande (växthämmande) koncentrationen, MIC, vilket kan ske med flera olika metoder. Kontakta gärna laboratoriets läkare för diskussion.
Resistens för olika bakterier.
Vanligaste luftvägspatogener och Fusidin resistens hos Staph.aureus.
Bakteriefynd och res.mot olika bakterier, urin Primärvård, SÄS (pdf)
Bakteriefynd och resistens mot olika bakterier, urin Slutenvård, SÄS (pdf)