Per-Ola Andersson forskning om lymfom stöttas nationellt, regionalt och lokalt

Att se problemen för patienten i vården och sedan försöka lösa dem genom klinisk forskning. Det driver Per-Ola Andersson, överläkare på medicinkliniken, framåt i hans studier om diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) som är en aggressiv form av lymfkörtelcancer. Syftet är att tidigt kunna fastställa patientens prognos för att utifrån det kunna rekommendera behandling. Baserat på de framsteg forskningen gjort hittills och de framtida eftersträvade resultaten tilldelades han under hösten 2015 ekonomiska medel från nationella Cancerfonden, ALF och FoU i Västra Götalandsregionen och Cancerstiftelsen i Borås.

– Att jag har blivit tilldelad medel tyder på att det finnas andra som tror på forskningsidén och att resultatet kan hjälpa patienten, säger Per-Ola Andersson. Det är spännande att söka ny kunskap som kan bli en del av den dagliga vården och även anledningen till att jag vill fortsätta forska.

Mönster i blod och tumörvävnad kan fastställa prognos

Lymfom är ett samlingsnamn för de cancersjukdomar som drabbar lymfsystemet. DLBCL, som är en aggressiv sjukdom, är den vanligaste typen av lymfom i Sverige. Med dagens behandling i form av cytostatika och antikroppar överlever cirka 50-60 procent av de som drabbas. 

Forskningen sker i form av analyser av material från patientens blod och tumörvävnad. Per-Ola Andersson och hans kollegor tittar på hur mönster av olika proteiner och andra ämnen ser ut och hur generna i tumören är reglerade och hur det påverkar proteintillverkningen.

– När vi gör dessa analyser ser vi mönster som stämmer överens med hur patienterna svarar på behandlingen. Det visar att vi är en god bit på väg att tidigt kunna fastställa prognosen. Det är otroligt spännande, säger han. 

Per-Ola Andersson menar att det krävs mer forskning för att förenkla analysen så att det inte tar längre tid att fastställa prognosen än diagnosen, det vill säga maximalt fem dagar från provtagning. Först då kan den etableras i den dagliga vården. Han har en stark tilltro till att det är möjligt och att analysen inom en relativt snar framtid kan ge svar på om standardbehandling eller annan typ ska rekommenderas.

Nästa steg är att utveckla behandlingsmetoden

Idag drabbas cirka 700 personer av DLBCL i Sverige varje år. Samtliga patienter ges idag behandling med samma typ av cytostatika och antikroppar. Per-Ola Andersson har en förhoppning om att forskningsresultaten i förlängningen även kan ge svar på hur den grupp som inte svarar på denna behandling bör behandlas.

 – Vi vill också försöka förstå vilka mekanismer som gör att vissa patienter inte svarar på dagens behandling. Då kommer vi även närmre att kunna svara på vilken behandlingsform man skulle kunna ge till dessa patienter. Det långsiktiga målet är att förstås att bota fler, säger han.

Trivsamt forskningsklimat på SÄS

Per-Ola Andersson är sedan våren 2014 anställd på medicinkliniken där han kombinerar en forskartjänst på 30 procent med kliniskt arbete på hematologen. Det var den unika möjligheten att kombinera dessa två som gjorde att han sökte sig till SÄS och något han tror att även andra kan attraheras av.

– SÄS skiljer sig från universitetssjukhuset där forskningen inte finansieras genom att ingå i tjänsten på kliniken. Det visar att det finns ett internt driv att stimulera forskningen på sjukhuset. Det skapar ett trivsamt forskningsklimat.

Senast uppdaterad: 2017-10-18 12:19