Familjeperspektivet viktigt för att förebygga psykisk ohälsa hos barn

Barn till mammor som har återkommande symtom på depression har större risk att själva drabbas av psykisk ohälsa under sin uppväxt. Men också andra faktorer spelar in, och därför är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv i arbetet med att stötta barn som inte mår bra. Det är en viktig slutsats i SÄS-forskaren Sara Agnafors doktorsavhandling.

– Psykisk ohälsa är ett betydande problem i samhället, säger Sara Agnafors som är läkare på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken på SÄS och samtidigt forskare vid Linköpings universitet. Min avhandling bidrar till kunskapsläget och stärker vikten av att väga in hur mödrar mår psykiskt, men också barnens sociala och biologiska förutsättningar.

Långtidsstudie av barn som nu är 20 år

Sara Agnafors ingår i en forskningsgrupp som i 20 år följt en grupp barn födda 1995-96 vid åldern tre månader, tre år och 12 år. Syftet med hennes avhandling, "Risk- och friskfaktorers betydelse för barns psykiska hälsa – en studie av biologiska, psykologiska och sociala faktorer", har varit att undersöka samspelet mellan olika faktorer vid utvecklingen av psykisk ohälsa, framförallt utåtagerande beteende eller inåtvända problem som ångest och depression.

Genom enkäter, intervjuer, DNA-prov och registerdata från bland annat Medicinska födelseregistret i fyra delstudier kan Sara Agnafors påvisa både riskfaktorer och hälsofrämjande friskfaktorer. Ju fler riskfaktorer desto större risk för barnen att utveckla psykisk ohälsa.

De olika slags faktorer som påverkar är att leva i en familj med hög psykosocial belastning, till exempel arbetslöshet och bristande socialt kontaktnät, om mamman har depressiva symtom och om barnet själv varit med om omvälvande eller traumatiska livshändelser.

Familjeperspektivet viktigt även i förebyggande arbete

De biologiska faktorerna som mätts i delstudierna är två genvarianter som påverkar signalsubstanser i hjärnan och som påverkar depressiva tillstånd. Sist men inte minst har forskningen vägt in hur symtom på förlossningsdepression hos mödrar påverkar barnen på kort och lång sikt. Tolv procent av de medverkande mammorna hade drabbats av depressiva symtom samband med förlossning.

– Sammanfattningsvis kan man säga att risken för att barn ska utveckla beteendeproblem ökar om det är flera faktorer som belastar dem, säger Sara Agnafors. Mitt budskap till alla som har med barn att göra i sitt arbete är att ta den psykosociala belastningen på allvar, särskilt med tanke på att skillnaderna i samhället ökar. Familjeperspektivet är viktigt, även i det förebyggande arbetet.

Kan vara känsliga frågor att ta upp

Forskningsresultaten berör personal inom bland annat skola, socialtjänst, BUP och annan vård och omsorg. Sara Agnafors är medveten om att detta kan vara känsliga frågor att ta upp, inte minst hur mammorna mår psykiskt.

– Det är viktigt att inte skuldbelägga, säger hon. Jag tror det i hög grad handlar om att våga fråga, att skapa en god kontakt som underlättar ett öppet samtal. Ofta finns det andra positiva faktorer som också påverkar och de ska vi ta tillvara. Våra resultat visar också att symtom på förlossningsdepression inte hade någon långsiktig negativ påverkan på barnen, när de var 12 år. Det är förstås positivt.

– Jag hoppas nu att min avhandling kan bidra till att fler barn med många riskfaktorer hittas tidigt. Det har varit fantastiskt roligt och givande att forska på detta område. Det är angeläget att hitta dessa barn och kunna sätta in hälsofrämjande åtgärder. Kan man göra insatser tidigt i livet är det lättare att förhindra en negativ utveckling senare i livet.

Senast uppdaterad: 2017-10-18 12:19